Bilderbok utan bilder: Vad Månen berättade

Bilderbok utan bilder: Vad Månen berättade

Av H.C. Andersen

Illustrerad av Lilian Brøgger

Översatt av Ulla Forsén

112 s. Kr. 118,00

— En fattig konstnär får besök av Månen på kvällarna. Varje gång berättar Månen om stort och smått som han har sett natten före eller samma kväll. ”Måla nu det jag berättar så kommer du att få en riktigt bra bilderbok”, säger han vid sitt första besök. Det konstnären får höra är ögonblicksbilder – rörande och upprörande, sorgliga och roliga … ja, till och med satiriska, men alltid insiktsfulla. Det är berättelser om barn och vuxna i olika miljöer och länder – från Danmark och Sverige, genom Europa till Kina, med stopp i Sahara och Indien.

I denna utgåva – den första på svenska sedan 1894 – är det konstnären Lilian Brøgger som har inspirerats av Månens berättelser”.

[Boken] blev i hård konkurrens en av [H.C. Andersens] allra bästa, och en av hans mest varierade … Det är ett genialt berättargrepp att låta månen som har en suverän överblick utan geografiska begränsningar rapportera vad den ser … de båda svenska platser som månen avlägger rapport om hade han själv besökt, Gamla Uppsala (med halvdolda anspelningar på ett par adliga unga flickor som han förälskade sig i, det gick snabbt över) och Vreta Kloster. Han var en stor Sverigevän, inte minst för att han kände sig uppskattad … Han skulle säkert glatt sig åt Lilian Brøggers lika lekfulla som eleganta illustrationer.” – Fil. dr Ivo Holmqvist i ett efterord om ”Bilderboken, H.C. Andersen och Sverige”.

”På minimalt utrymme tar [H.C. Andersen] tillfället i akt att visa upp hela det stämningsregister han så genialt behärskade. Därför har den oansenliga lilla boken en självklar plats bland hans mästerverk … Det är inte till en författare, utan till en bildkonstnär, som månen anförtror sina iakttagelser, och som försöker pränta dem på papper. H.C. Andersen var inte bara en makalös iakttagare, han såg även på tingen med en bildkonstnärs öga och en målares färgglädje, och han förstår att avgränsa sitt motiv och att placera sina figurer i miljöerna med en sådan säkerhet attdiktaren direkt tycks bjuda in tecknaren att sätta i gång enligt hans anvisningar.” – Dr. phil. Helge Topsøe-Jensen i ett efterord om ”Skapandet och mottagandet av Bilderboken”