av Kim Fupz Aakeson
Ill. av Cato Thau-Jensen Övs: Ulla Forsén
Gud liknade mest av allt en filmstjärna, en gammal filmstjärna, men ändå. Han hade en ganska läcker kavaj, olja i håret och en guldtand. Han kom körande i en röd sportbil och tutade vänskapligt på Alvin som stod där och tittade.
”Hej, grabben”, sa Gud och blinkade. ”Jag är din nya granne.”
”Hej, Gud”, sa Alvin.
Gud höll upp ett pekfinger framför munnen. ”Ssshhh.”
Efter pappans död vill Alvins mamma bara sova. Kanske Gud vill hjälpa honom? Men nej … Som en ängel sedan förklarar för Alvin när Gud har rest hem:
”Han får för sig att han vill pensioneras, han flyttar in i en villa eller i en lägenhet och så går ryktet att han är Gud, och så kommer folk rännande med sina saker, sorger och kärlekar och saknader och vänskaper och längtan och ensamhet och allt det där.”
Ändå fick Guds uppehåll en positiv betydelse …
32 s. Kr. 98:-