När Gud var pojke

När Gud var pojke

av Sankt Nielsen
Ill. av Madame Karrebæk

När Gud var pojke satt han där i sin evighet och såg ut i tomheten. Han försökte få syn på något
därute en stjärna, ett grässtrå, ett litet moln eller bara en bit gammalt tuggummi som någon hade spottat ut i tomheten. Men där fanns ingenting. – Också för vuxna.
Övs. Ulla Forsén

Scroll Up